Home

HUNDAR VALPAR     NYHETER     GALLERI  JAKT    VALP BILDER  

GRIFFON  FAUVE    DE BRETAGNE  

 

Det som gör Griffon Fauve de Bretagne så magnefika:

GFdB är en mycket social och sällskaplig ras, träffar gärna nya personer i alla situationer, denna vänlighet och tillgivenhet har hjälpt till att göra rasen till en mycket populär familjehund, dessa godmodiga hundar älskar alla som de möter, de är också mycket duktiga jakthundar, älskar jakten och att utöva den,

Historik:

GFdB är en av de allra äldsta franska drivande hundraserna som fortfarande lever idag, redan på 1300-talet hade jägmästaren Huet des Ventes ett koppel jakthundar av denna typ. dokument visar att så långt tillbaka som på 14-hundra talet hölls pack av dessa hundar på Gods för jakt, och att de användes på 19-hundra talet för att jaga varg i trakterna runt Bretagne,  de var så förträffliga att vargen utrotades i Bretagne, detta hade som följd att rasen började sjunka i antal under många år tills en man vid namn Marcel Pambrun bestämde sig för att försöka rädda rasen, han grundade Club Fauve de Bretagne 1949 i ett försök att stoppa det ständigt minskande antalet hundar, klubbens medlemmar började avla på de kvarvarande Griffon Fauve de Bretagne och sedan 1980-talet har rasen kunnat etablera sig bland de Franska raserna, rasens antal fortsätter att öka och de används inte bara som en utmärkt jakthund utan också som en följeslagare, Club Fauve de Bretagnes motto jakt först fortsätter att vara ett rättesnöre för den fortsatta utvecklingen av Griffon fauve de Bretagne.

Användningsområde:

Rasen används som drivande hund vid jakt på hare,räv,vildsvin. Den är aktiv och lämpar sig särskilt väl för svår terräng. Spårförmågan är utmärkt och drevskallet ihållande.

Hälsa:

Då rasen är numerärt liten finns det i dagsläget inga kända hälsoproblem.

Standard:

Land: Frankrike

Storlek och utsende:

Mankhöjd: Hanhund 50-56  ,Tik 48-52.

Vikt: ca 23 Kg

Päls: Pälsen är mycket sträv, torr och ganska kort aldrig ullig eller krullig.

Pälsen trimmas och badas vid behov.

Färg: Från gyllene vete till tegel röd. Lite vita strån kan finnas på bröstet.

Livs längd: genomsnitt 12 år.

Huvud:
Huvudet ska vara ganska långsträckt. Skallen ska vara rundad.
Nackknölen ska vara markerad. Ögonbrynsbågarna ska vara sparsamt markerade.
Stopet ska vara måttligt markerat. 

Nospartiet ska inte vara alltför grovt.
Nosryggen ska vara rak eller lätt välvd.

 Nosspegeln ska vara svart eller mörkbrun.
Läpparna ska vara lätt hängande.

Ögon:
Ögonen ska vara mörkbruna och ha ett alert uttryck.

Öron:
Öronen ska vara ansatta i höjd med ögonen. De ska vara ganska breda med avrundade spetsar.De ska inte nå ända fram till  nosen.  Öronen ska vara täckta med fint hår.

Hals:
Halsen ska vara ganska kort och muskulös.

Kropp:
Bröstkorgen ska vara djup och rymlig med normalt välvda revben.
Ryggen ska vara kort och stark.    Länden ska vara bred och muskulös.
Buklinjen ska vara lätt uppdragen.

Extremiteter:
Skuldrorna ska vara väl tillbakalagda. Frambenen ska vara raka med god benstomme.      

Bakpartiet ska ha normala vinklar.
Frambenen och bakbenen ska vara parallella. Låren ska vara väl musklade.

Tassar:
Tassarna ska vara väl slutna, kompakta och starka.

Svans:
Svansen ska vara medellång och bäras svagt uppåtböjd.

Griffon fauve de bretagne är en mycket modig, utmärkt flockledare med ett klangfullt skall.   GFdB  är tillgiven och lugn tillsammans med sina ägare.  Dessa hundar med sin starka vilja behöver dresseras mycket strikt, men ej för hårt.

Griffon fauve de bretagne, älskar människor, går bra med barn, är ej dominant går bra med andra hundar.

Fungerar även mycket bra som familjehund, bara den får jaga. Behöver mycket motion och sällskap av familjen "Flocken" är mycket barnvänlig.

Borstas regelbundet. Klorna klipps regelbundet. Öronen behöver kontrolleras ofta.

 

Home

VILDSVIN

Vildsvinet - nygammalt vilt i den svenska naturen. Omsusat av myter och fördomar, som till exempel att de skulle vara aggressiva och gärna anfaller svamp- och bärplockande människor i skogarna. Inget kunde vara mer fel, vildsvinet är en skygg varelse som håller sig undan människan så långt det är möjligt, och är dessutom aktiv mest mellan skymning och gryning.

Vildsvinet var helt utrotat i Sverige, men rymlingar från hägn har etablerat sig och från 70-talet och framåt åter spridit sig över landet. Vildsvinen finns nu från Skåne i söder och ända till norr om Mälaren. Utbredningen går snabbt då vildsvinet i stort sett saknar naturliga fiender, och de är mycket flexibla och klarar av de svenska biotoperna väl.

Eftersom vildsvinet är en allätare söker de sin föda både i skogen och i jordbruksgrödorna. I skogen gör vildsvinen nytta eftersom de kultiverar marken i sitt sökande efter larver och annat gott under markytan. I jordbruken gör de dock stora skador, speciellt när sädesfälten börjar mogna, och om de blir mindre skygga kan de även göra skada i och runt bebyggelse, som i trädgårdar, på golfbanor och liknande. I takt med vildsvinens utbredning ökar både skador på jordbruksgrödor och trafikolyckor med vildsvin kraftigt.

Allt detta innebär att kraven på jakten, kraven på eftersök, och kraven på bra vildsvinshundar ökar. Eftersom vildsvinet är ett nygammalt vilt i Sverige så har vi inte haft några hundraser som är specialiserade på vildsvinsjakt. Många experimenterar med olika korsningar, ofta med mycket gott resultat, men att avla vidare på en bra korsningshund är en chanstagning. I centraleuropa har man haft vildsvin i skogarna i alla tider, så det är givetvis naturligt att man under en lång tid har avlat fram raser specialiserade på vildsvin precis som vi till exempel har våra specialiserade älghundar. En av dessa vildsvinsspecialiserade raser är förstås Griffon fauve de Bretagne.

Jakt på vildsvin går till på flera olika sätt. Vanligt är så kallad vakjakt då man sitter i skymningen eller i månsken och inväntar vildsvin på en speciellt utvald plats. Detta är en mycket effektiv jakt eftersom man oftast får möjlighet att studera djuren en stund och kan välja ut lämpliga individer enligt en i förväg uppgjord viltvårdstaktik. I augusti när sädesfälten börjar mogna bedriver man också skyddsjakt genom att jaga i säden och på så sätt hålla vildsvinen borta från fälten. Under säsongen för hundjakt jagar man vildsvin med hund normalt från 1:a september till sista december. Hundjakterna sker med stötande/kortdrivande hund som sätter fart på vildsvinen alternativt ställande hund som ställer vildsvin på samma sätt som en älghund ställer älg. I januari börjar det bli dags för de första suggorna att föda, så då är det vanliga att man avslutar hundjakten och bara vakjagar igen.

Vildsvinet är jaktbart året runt. Kultingförande sugga är fredad året runt, och mellan 15:e februari och 15:e april är bara kultingar upp till årsgris lovliga.